bye bye nudlar, hej hej lön!
åh, imorse fick jag en släng av pengapanik igen, det gick upp för mig att man får halva summan från farbror csn i maj, ojojoj, höll på att gå upp i atomer där i en timme ungefär. vad tar man sig till när man bara inte får plus å minus att mötas? dom e på helt olika hållplatser. csn får man ju, va e det, typ 9 ggr om året? men hyra, mat å liv rullar ju på årets alla 12. hur tänker folk?
sen när jag kommit ut och iväg, sitter på cykeln, ringer det från sommarjobbet, jag har fått ett av 4 sommarvikariat, av 1500 sökande! de känns som en fin bedrift, för nån som lyckas sjabbla till allt för sig på alla håll, jämt dessutom. men det är ett helt annat kapitel. fatta. jag får lön. pengar. dolores. bye bye nudlar, hej hej lön!
saken är den att det är inte så stor panik som jag upplever det som, jag har pengar till båda sommarhyrorna sparade. jag är en ju ordentlig fröken ju, förutseende å allt; planerar, kuponger, långkok, cyklar, matlåda, ja allt. men jag är så orolig ändå, för att inte klara mig själv, för att behöva be om hjälp. ta min stolthet å gå liksom. ända hem till mamma.
plus. (det här e ju riktigt onödigt egentligen) jag tänkte ta ett par tusen till att göra en smidig liten tatuering nu den 8 juni. man måste ju unna sig nått liksom. eller hur? efter 9 månader me nudlar, ketchup å vatten. efter ett tag är smaken helt ok, man vänjer sig. gott nog för kungen, typ. eller inte.
som student känner man sig som andraklassens medborgare. man undrar vad man alls pluggar för. dålig ekonomi, dåliga villkor, dålig hälsa.
men jag gör det för Dig, samhälle, jag gör det för Dig.
sen när jag kommit ut och iväg, sitter på cykeln, ringer det från sommarjobbet, jag har fått ett av 4 sommarvikariat, av 1500 sökande! de känns som en fin bedrift, för nån som lyckas sjabbla till allt för sig på alla håll, jämt dessutom. men det är ett helt annat kapitel. fatta. jag får lön. pengar. dolores. bye bye nudlar, hej hej lön!
saken är den att det är inte så stor panik som jag upplever det som, jag har pengar till båda sommarhyrorna sparade. jag är en ju ordentlig fröken ju, förutseende å allt; planerar, kuponger, långkok, cyklar, matlåda, ja allt. men jag är så orolig ändå, för att inte klara mig själv, för att behöva be om hjälp. ta min stolthet å gå liksom. ända hem till mamma.
plus. (det här e ju riktigt onödigt egentligen) jag tänkte ta ett par tusen till att göra en smidig liten tatuering nu den 8 juni. man måste ju unna sig nått liksom. eller hur? efter 9 månader me nudlar, ketchup å vatten. efter ett tag är smaken helt ok, man vänjer sig. gott nog för kungen, typ. eller inte.
som student känner man sig som andraklassens medborgare. man undrar vad man alls pluggar för. dålig ekonomi, dåliga villkor, dålig hälsa.
men jag gör det för Dig, samhälle, jag gör det för Dig.
Kommentarer
Trackback