dolly

den känslan som gnagt mig dom senaste veckorna,

just den fysiska känslan av att kanske aldrig mer,

att kanske aldrig mer träffa dig,

känns som att strypas i sina egna inälvor.

vet. kanske skittöntigt.

att sitta där med sina tankar...

tankar som blir större å större allt eftersom tiden går.

en saknad...

som en monomani i moll,

en fanatisk hangup,

att sitta å tänka å sen komma på att man sitter å tänker,

gör att tiden tycks gå i piskrapp...